Känner mig så f*cking förvirrad... Jag vill egentligen bara säga "ja" men samtidigt vet jag att det inte är det rätta för MIG. Är det fel att tänka på sig själv ibland? Att prioritera det som är bäst för en själv även fast man kan framstå som ego eller självisk? Att inte bara lyssna på hjärtat eller magen, utan hela kroppen? Eller ska man bita ihop och fortsätta kämpa för något som inte känns som det rätta? Kan man verkligen ha lite av ett Samantha-tänk från Sex and the city?           "I love you, but I love me more..."

Ikväll vändes hela mitt liv upp-och-ner... Jag vet vad som är rätt för MIG, men jag hatar att såra någon. Speciellt den personen som man älskar så djupt. Kan man verkligen älska någon fast än han/hon kanske inte är "The one"? Jag tror att jag har gjort mitt val och jag kommer hata mig själv för det en lång tid framöver. Men samtidigt måste jag tänka på den personen som jag värdesätter allra mest - mig själv. Jag är inte ego eller självupptagen. Men jag anser att det är viktigt att sätta sig själv som högsta prioritet i vissa fall, framför allt nu. Kommer aldrig glömma den tid som varit och hoppas att detta inte är slutet för oss helt och hållet. Kommer alltid älska denna person och det står jag för. Kommer jag alltid att göra.

 
Jag älskar dig, men jag älskar inte oss...<3